Chicago, Illinois, Bröderna Blues hem. Vi kom hit igår kväll efter att ha pressat Baronen och oss sälva i två dagar. Han är en trött farbror, men han rullade på bra. Om han nu bara klarar det till NY, och vi lyckas sälja honom, har vi gjort en bra affär.
Vi bor hemma hos Stephanie, i en stor lya utanför stan. Austin är här och hälsar på. Klockan är 14.02, och vi ska precis göra lite hederliga svenska pannkakor innan vi börjar se oss omkring.
Vi lämnade vårt hem i San Francisco för tre veckor sen. Sen dess har vi gjort Portland, Oregon och hängt med Amanda Janney. Berättelser därifrån får vi ta muntligt vid hemkomst, då jag är bakbunden av cencuren.
Vi körde tillbaka till San Francisco, såg Watchmen på bio, och tog avsked ordentligt.
Nästa stopp var Sacramento, där Kory bor. Skön rehab och avkoppling i några dagar. Vi körde till Yosemite, där vi gjorde en 7-timmars hajk till Nevada Falls. Det var det mäktigaste jag har upplevt i naturväg. Se bilder i Jakobs kommande inlägg.
Vi åkte till Las Vegas, för det måste man väl. Eller? Las Vegas ligger mitt i öknen, det ärr torrt som fan, och alla ens slemhinnor slutar funka. All interiör består av murriga heltäckningsmattor, blinkande lampor och plingande från enarmade banditer. Prostitution är lagligt. På gatan står det rader av mexare som ger dig visitkort med telefonnummer till strippor som kan komma till ditt rum för allt mellan 0 och 200 dollar. Las Vegas är som en blandning av en finlandsfärja och Patong.
Vi bestämde oss för att åka till en bilmeck och undersöka det där smattrande ljudet vårt högra bakdäck har gjort sen början av mars. Det visar sig vara en dålig"axel shaft" (översätt det, den som kan), och kostar dryga 400 dollar att byt ut. Plus att vi sitter kvar i Vegas ett extra dyng. Enda ljuspunkten är att jag lämnade spelborden 25 dollar rikare.
Efter Vegas brände vi genom Arizona och New Mexico, på väg mot Austin, Texas för att avnjuta film/musik/mediafestivalen South by South West. Vi hinner till Fredricksburg, Texas, 90 miles från Austin innan all elektricitet i bilen slutar fungera. Vi sover en natt, startar bilen med hjälp av en vänlig själs startkablar, och kör mot Austin. Grädden på moset är att vi är i öknen, solen står i zenit, och vi har elektriska fönsterhissar. Fläkten drivs också av ström. Ja, det är varmt.
Austin är fantastiskt. Vi hänger med Will, en kompis från SF, som är kusligt lik Backe. Festivalen äger rum mitt i stan, och på varje bar är det ett live band. Nästan allt är gratis. Gatorna är avspärrade för bilar, och trängslen är påtaglig. När solen går ner, blir det behagligt ljumt i luften. Det strömmar ut musik från olika barer man passerar. Fantastiskt.
Tyvärr måste vi åka efter bara två dagar, för att hinna se Chicago. Sagt och gjort, kör norrut. Baronen rullar som sagt på bra, och vi kommer fram planenligt.
Mer frekvent bloggande kommer, nu när vi inte är ute på vägarna längre.
Klart slut.
Älskar för övrigt titeln på det här inlägget.
SvaraRadera